Emilia
Kategori: Tankar & funderingar
Blir alldeles för mycket tårar, speciellt för mig som nästan aldrig annars gråter.
Men det är nog det bästa sättet att säga farväl, vi hann inte lära känna henne.
Då känns det nästan ännu sorligare, att vi inte fick veta hur hon skulle blivit som person.
Att inte fått hinna dela några minnen, både roliga och tråkiga.
Minnen är ändå minnen, dom försvinner aldrig !
Att sitta i kyrkan, lyssna på alla som sitter och snyftar till prästens tal eller dom fina låtarna/psalmerna som spelas.
Emilia's kista och alla hennes blommor !
Jag har haft turen (om man kan säga så) att ingen så nära mig dött.
Jag har varit på två begravningar i hela mitt liv, den fösta när mormor dog.
Då va jag 6 år och förstod väl inte riktigt att mormor inte skulle komma tillbaka.
Den andra va på min gammel mormors begravning (pappas mormor) då gick jag i 6:an.
Och vi va inte så "nära" med henne, de va sorglig, men inte riktigt på samma sätt.
Jag hoppas för allt i världen att det inte blir några fler begravningar eller liknande ledsama saker detta år.
Redan varit för mycket tårar och bortgångar !
Oj vad mycket jag skrivit nu, skönt att skriva av sig ibland !
I morgon vet jag inte om jag hinner skriva nånting.
Ska gratta kussen som tar studenten, sen blir det utgång.
Hör av er om ni ska ut vettja !
Ni har väl mitt nummer, och om ni inte har det finns det väl en orsak ;)
Natti
Bloggadress: http://novembersara.blogg.se/